Halleda, vad den ungen är lätt att passa. Kolla lite Pippi, käka lite äpplemos, läsa lite bok i sängen, och VIPS ligger hon och sover, lite slappt hållandes i min hand. Fast snart får jag ta och skärpa mig, jag kan ju inte hålla på och skriva om henne hela tiden. Tre bloggar om en tvååring är faktiskt inte helt okej.

Jag har nästan blivit en social varelse igen. Nästan! Har ju träffat killen mest hela tiden förstås, men han räknas inte riktigt längre. Idag till exempel träffade jag gamla-3omega-Höfler, bara en sån sak?! Och vad gör två föredetta campeoniter när de återses efter långt uppehåll? Jo, kan ni tro, de besöker sin gamla skola! Alla vi träffade började samtalen med "vad gör ni här?". Och ja, det är väl en berättigad fråga antar jag. Jag har ingen aning. Strävar bakåt?


Sepia för att detta är back in the days. Ettan.

Jag är inte ledsen förresten, det är inte därför jag snörvlar. Jag är allergisk. Stackars mig, eller hur? FEL, inte stackars! FY mig som inte har vett i skallen och tar allergimedicin. Om ni kan skälla på mig lite här så kanske jag skärper mig? Men bara snällt, annars blir jag ledsen ändå.