Jag var lite sugen på att sticka till Kulturhuset imorse. Bang hade tusen grejer på agendan där, och jag ville vara med och verka världsvan och engagerad. Det blev inte så. Ringde istället upp min orienterare och bad honom guida mig till en cool affär, sådär på distans. "Du ska över en bro. Kommit över den? Gå två gator till. Genom en galleria. Gå runt huset. Kolla efter skylten. Ser den? Bra." Det kanske inte är ett överflöd av vuxenpoäng till mig, men iallafall bättre än om jag tvingats ha gps på telefonen och vanka av och an som en sämre turist. Hände för övrigt när jag skulle hitta till lägenheten. Google maps bråkade, så jag gick fram och tillbaka framför T-baneöppningen cirka sju (7, VII, jättemånga) gånger innan jag fattade var jag skulle. 

 

På vägen hem hamnade jag som av en slump inne på Akademibokhandeln. Böcker är kul, kontorsmaterial är roligare. Gick med funkig musik i öronen, diggade lite, hade spaceat ut. Blev avbruten i mitt ickeläge av applåder av fler än 40, färre än 100, människor. "Tack tack, jag är också förvånad över att jag hittat hit, men.. Jaha, inte applåder till mig.." Hade kommit i perfekt tid för Gudrun Schyman att prata feminism och politik. Hon är en cool kvinna. Cool och smart och rolig, och alldeles perfekt för att jag skulle känna som att jag engagerat mig åtminstone lite under dagen (även om kanske mest slump..). 

 

 

Väl hemma hamnade jag på balkongen. Vårkänslor i magen, palmer bredvid och en pipa i munnen. No worries, mor. Ingen tobak, eller någonting alls faktiskt, i. Bara en väldigt fin present som luktar vanilj och känns som kärlek.